Den dampiga flygvärdinnan

Klockan är strax efter 4, och det är trejde natten jag inte kan sova. I morgon måste jag ta en sömntablett. Jag gör helst inte det så ofta för jag får en så hemsk smak i munnen dagen efter, vilket tydligen bara drabbar vissa personer. Min vanliga tur. I går var jag ruskigt duktig. Efter att ha legat och vridit och vänt mig i några timmar, fick jag vid sextiden nog och gick upp och utförde mina morgonritualer. En knapp timme senare kom sambon ner och såg förvånad ut över att se mig på benen så pass tidigt. - Så fort jag har åkt kommer ju du gå och lägga dig och sova hela dagen, sa han. Men icke! Jag hängde en tvätt och satte mig sedan på soffan och funderade på vad jag skulle göra av dagen. Efter moget övervägande masade jag mig in i duschen och tvättade håret. 1-0 till mig. Inför helgens aktiviteter handlade jag förra veckan, med en fruktansvärd beslutsångest, sex alternativ till vad jag skulle ha på mig. Det lilla förnuft jag har, fick mig att åka till centrum och lämna tillbaka fyra av dessa. Helt plöstligt hade jag hur mycket pengar som helst! Av någon anledning kom jag fram till att jag behövde en ny behå, så jag plockade på mig ca 15 stycken och gick till provrummet. Förmodligen är jag felkonstuerad, för det är alltid stört omöjligt för mig att hitta något som passar. Den här gången var inte annorlunda. Som vanligt när jag provar kläder, blir jag så förbannad över att all jäkla butikspersonal är så ouppmärksam. När någon har varit inne i provhytten i över 20 minuter, är det kanske läge att gå och fråga om personen i fråga behöver hjälp med något, eller åtminstone kolla om hon fortfarande är vid liv. Men det är tydligen för mycket begärt, när de är fyra stycken som jobbar, och ungefär lika många kunder. Till slut klär jag på mig igen, går ut och hämtar fem behåar till, går in, klär av mig igen och provar djävulstygen, bara för att konstatera att inte heller någon av dessa passar. Slutkörd och lätt irriterad över att jag, på ungefär tre timmar, inte ha lyckats inhandla mer än en påse piller från Apoteket sätter jag mig i bilen med siktet ställt på ÖoB. När jag kör ut från garaget inser jag till min förfäran att jag glömt att köpa vin. Det viktigaste av allt! Hur gick det till?! Just då utled på centrumet, beslöt jag mig för att återvända dit efter ÖoB. När jag lullade runt i den nämnda affärden ringde en kollega för att skvallra lite, vilket resulterade i att jag totalt glömde bort att åka tillbaka mot Bolaget utan körde vidare mot nästa lågprisjätte. Efter att jag där lyckats plocka på mig stödstrumpbyxor, mormorstrosor och en julklapp, står jag i kassan och upptäcker att jag inte har någon plånbok med mig. Mindre glad i hågen springer jag i spöregnet ut till bilen, för att hämta densamma och, lätt generad, springa in igen och lösa ut min påse. Dyblöt, och med plånboken i säkert förvar, åkte jag för att panta burkar och handla mat. Till min stora glädje hade jag en femkrona på mig, så jag tog sikte på en kundvagn som ensam stod i skjulet närmast mig. Självklart satt vagnhelvetet fast, varpå jag fick gå över halva parkeringen för att få tag på en annan. Fortfarande i spöregn. Jag gick in och utförde mina ärenden och satte mig sedan i bilen, lite småputt över att tre små matkassar och två paket cigg kostade 650 kronor. Efter avdragen pant! Slutligen kom jag till Bolaget och köpte mina två vinare. Eftersom min sedvanliga beslutsångest satte in, blev det en röd och en vit. Väl hemma upptäckte jag att jag varit ute i sju timmar, och sambon var redan hemma. Efter att ha lagat en snabb middag lade jag mig på soffan och kände mig ganska nöjd med mig själv.... Det förtjänade jag väl?