Jag har ju gjort hur mycket som helst! Eller...?
Det skulle komma folk igår kväll och jag hade tänkt att, under dagen, ta tag i mitt fysiska kaos, d v s röran här hemma. Först och främst hade jag ju haft en nattflygning dagen innan och kommit hem vid halv fyra, så jag lyckades inte ta mig ur sängen förrän strax efter ett.
Jag lullade runt lite, tog en kopp kaffe och en cigg, surfade ett tag och försökte synkronisera mina kalendrar. Sambon slutar jobbet klockan 17, och när det är en timme kvar tills han kommer hem sätter jag i gång. Jag hänger en tvätt (som jag faktiskt lyckades peta in i maskinen under mina första vakna timmar) och slänger ner allt annat, som skulle behöva tvättas, i en enorm sopsäck som jag gömmer i badkaret, bakom duschdraperiet. Efter det tycker jag att jag har gjort ett riktigt dagsverke.
När sambon kommer hem och frågar när folket i fråga ska komma, och jag svarar klockan åtta, får jag tillbaka
-Då kanske det är dags att sätta igång?
Och jag vet ju att han har rätt. Jag vet att jag egentligen inte har åstadkommit särskilt mycket. Men det känns ju så.
Till slut fick vi till det ganska bra. Jag brukar få saker gjorda, så länge jag har någon som hänger över axeln på mig.
Men ibland är jag ensam. Vad händer då?
Kommentarer
Postat av: Alex
Helt underbar bild! Den borde jag skriva ut. Änsålänge har jag bara en tavla där det står "Bättre att vädra än att städa" i det så kallade städskåpet. Jag vet precis vad du menar med dina städproblem!
Trackback
